Jepp, jag skriver igen. Och I owe it all to Amerikafantasier, en ny dator och en feber som förhindrar mig från att gå till jobbet. Egentligen har jag varit triggad att skriva sen Martin klev in och sopade banan med allt tidigare skrivet med sin ”Hej konsument”. Jag vet inte om jag gillar det mest för att det handlar oavkortat om MIG, men det låter vi vara osagt.
I förra veckan var jag i New York och två saker slog mig:
1. De som bor i New York klär sig sjukt fult.
2. Den ”hej här kommer jag”- anda som alltid, i alla fall enligt sägnen, präglat den amerikanska folksjälen har gått helt i spinn.
Vi börjar med nr. 1. Alla New York-bor, inklusive det unga, rika trendiga gardet, klär sig relativt fult. De enda som kan klä sig är inflyttade Européer. Jag ska inte säga att jag såg alla människor i hela New York (och med New York menar jag Manhattan och vissa delar av Brooklyn), men ganska många såg jag, och det jag såg gjorde mig nedstämd. De flesta unga såg ut som om de handlade enkom på Forever 21 och the GAP och de flesta äldre businessman-människor hade för långa kostymbyxor, för stora skjortor och var lite överviktiga. Mina ögon vilade inte alls på människor som klädde sig som karaktärerna i Gossip Girl, James St. James eller någon medlem i något endaste band från LES. En kväll befann jag mig på en Halloweenfest på en restaurang på Park Avenue tillsammans med fotografer, modeller och rika äldre killar. Modellerna kom från Ukraina, Ryssland och Frankrike och klädde sig snyggt (visserligen var de modeller), fotograferna, som kom från USA, klädde sig fult och de äldre rika killarna klädde sig fulare.
Upplevelsen att alltid jämföra allt man ser IRL till det man sett på TV kallas att titta genom en ”mediatized gaze”. Amanda Lagerkvist skrev en mycket intressant avhandling som heter Amerikafantasier om fenomenet . Hon beskriver och analyserar ångbåtsresenärers första möte med New York och hur den otroliga mängde filmer, bilder, musik man sett, läst hört om New York påverkar ens första möte med staden.”…the presence of America within the Swedish mediascape heavily shaped the travelers’ expectations as well as perceptions, creating a mediatized gaze, which often turned their journeys into a ‘cinematic’ experience.”
Nu var visserligen inte detta mitt första möte, men teorin är lika sann idag som den var då. Varje gathörn, taxi, skyline och Diner minner om serier, filmer musikvideor. Jag antar även att det finns en anledning till att jag räknar upp just gathörn, taxi, skyline och Diner. En klyscha, och välanvänt, men lika slående varje gång jag åker till städer jag velat besöka under en längre tid. Till och med New Jersey Turnpike gjorde mig glad eftersom det är där man landar när man spottats ut ur John Malkovich huvud.
2. En stor del i den amerikanska drömmen är ju individualismen. Jaget, friheten, framgången genomsyrar stora delar av nordamerikansk politisk retorik och genomsyrar givetvis en stor del av reklamkommunikationen. De mest slående exemplen är Windows 7 payoff (som givetvis är en anspelning på Apple´s I´m a Mac) I´m a PC and Windows 7 was my idea, Yahoo´s ”It´s Y!ou” kampanj, där fokus ligger på individen och en av payofferna är ”There is a new chief of the digitial- It´s Y!ou”.
Det verkar dessvärre inte som om jaget, individualismen och jävlar anammat har letat sig in i människors garderober.
Amen
