Min vän Eric tycker uppenbarligen inte att omröstningen var på väg åt rätt håll eftersom han skapade Namnlistan ”Vi som vill att Hannes och Limpans hund ska heta allt annat än Gaston”. Så, skriv under Erics lista om du håller med eller kika in på min profil och lägg din röst!

Min blivande hund

För er som inte sett Jersey Shore –  jag tycker synd om er, men avundas samtidigt det ni har framför er. Mitt liv blev bättre efter att jag lärt känna Snooki, The Situation och DJ Pauly D. Programmet visas på MTV, och från och med i söndags på svenska MTV kl. 20:50 på söndagar. Det handlar om ett gäng Guidos som bor tillsammans i ett hus i Seaside Heights i New Jersey Shore. De gör inte så mycket. Precis som i The Real World, MTV´s tidiga dokusåpa (och deras longest running show ever), bor de i samma hus och hänger, typ.

I programmet får man se magmuskler, hårgel, slagsmål, Fist Pumps, dans på the board walk, bråk, sololja, hårgel, magmuskler, slang, silikon och magmuskler. Vad mer behöver man?

Klippet nedan sammanfattar programmet ganska bra. Missa inte!

Hej, WordPress. Hej, P.U.S. Hej Hannes.

Det har onekligen varit trist här inne på sistone. Vi gjorde en rekrytering som aldrig riktigt blommade ut som vi trodde, tappade kontakten med varför vi ens började blogga och tappade gnistan. Det är inget man bygger upp igen i en handvändning. Jag tycker vi tappade fokus. Tappade kontakten med popkulturen, nischintressena och våra rötter. I relation till bloggen, alltså. I verkliga livet är banden starkare än någonsin.

Vi har levt i teorin. Pratat om P.U.S. Teoretiserat om möjliga vägar att ta det vidare – låta namnet leva kvar, skrota bloggen, gå vidare med våra liv. Vi har inte tagit tag i något av det där. Mycket snack, liten verkstad. Kanske för det bästa för på sista tiden har suget så sakteliga letat sig tillbaka. Någonstans måste vi ventilera. Hissa, dissa, älska, hata, älska att hata, hata att älska. Kanske är det dags att sätta bollen i rullning. Jag måste marinera det lite. Det är ett stort steg. Det här är en trevande start. Det finns ett ljus i slutet av tunneln och det ljuset – är jag.

Både jag och Martin använder nu i allt högre grad Tumblr. Men vi använder det mest till fantastiska, kortfattade spaningar (i brist på ett bättre ord). Men ibland känns det torftigt, ibland vill man breda ut sig, sträcka på benen och släppa loss lite mer. I mer än 140 tecken liksom. Så nu brer jag ut mig. Se längden på mina ben.

Det som väckte min iver att skriva var att jag läste Martins fantastiska, och på PUS hittills oöverträffade, satiriska ”Hej Konsument” med en fiktiv version av mig. Jag ville göra något liknande men min iver stannade väl egentligen vid att jag ville väcka liv i PUS. MEN! Det jag vill bidra med är en lista på saker jag gillar just nu. Helt random. Men dock, en lista i den bemärkelsen att jag listar saker.

Musik: Shout Out Louds nya skiva Work. Jag tror att jag har lyssnat på Walls 150 ggr sedan igår.
Film: Jag är inne i en Wes Anderson-period.  Jag ser The Royal Tennebaums en himlans massa gånger.
Kläder: Jag har på mig slips väldigt ofta. Jag har även glasögon och ett par stora vinterskor av märket Sorel.
Böcker: Jag har precis läst ut The Given Day av Dennis Lehane. Den handlade om Boston 1919. Den var brutal, bra och tankeväckande. Och tjock. Martin skulle sagt ”Precis så Hannes”.  Nu läser jag Perpetual War for Perpetual Peace av Gore Vidal. Igen, Martin skulle sagt, Just så Hannes.
Dator: Jag köpte en ny Macbook i NYC i höstas. Den är lite rundare än den gamla.
Mer musik: Jag lyssnar extremt mycket på The Magnetic Fields eftersom jag ska se dem i Filadelfiakyrkan i nästa vecka.

Yes! I’m back!

I förra veckan var jag i New York och två saker slog mig:
1. De som bor i New York klär sig sjukt fult.
2. Den ”hej här kommer jag”- anda som alltid, i alla fall enligt sägnen, präglat den amerikanska folksjälen har gått helt i spinn.

Vi börjar med nr. 1. Alla New York-bor, inklusive det unga, rika trendiga gardet, klär sig relativt fult. De enda som kan klä sig är inflyttade Européer. Jag ska inte säga att jag såg alla människor i hela New York (och med New York menar jag Manhattan och vissa delar av Brooklyn), men ganska många såg jag, och det jag såg gjorde mig nedstämd. De flesta unga såg ut som om de handlade enkom på Forever 21 och the GAP och de flesta äldre businessman-människor hade för långa kostymbyxor, för stora skjortor och var lite överviktiga. Mina ögon vilade inte alls på människor som klädde sig som karaktärerna i Gossip  Girl, James St. James eller någon medlem i något endaste band från LES. En kväll befann jag mig på en Halloweenfest på en restaurang på Park Avenue tillsammans med fotografer, modeller och rika äldre killar. Modellerna kom från Ukraina, Ryssland och Frankrike och klädde sig snyggt (visserligen var de modeller), fotograferna, som kom från USA, klädde sig fult och de äldre rika killarna klädde sig fulare.

Upplevelsen att alltid jämföra allt man ser IRL till det man sett på TV kallas att titta genom en ”mediatized gaze”. Amanda Lagerkvist skrev en mycket intressant avhandling som heter Amerikafantasier om fenomenet . Hon beskriver och analyserar ångbåtsresenärers första möte med New York och hur den otroliga mängde filmer, bilder, musik man sett, läst hört om New York påverkar ens första möte med staden.”…the presence of America within the Swedish mediascape heavily shaped the travelers’ expectations as well as perceptions, creating a mediatized gaze, which often turned their journeys into a ‘cinematic’ experience.”

Nu var visserligen inte detta mitt första möte, men teorin är lika sann idag som den var då. Varje gathörn, taxi, skyline och Diner minner om serier, filmer musikvideor. Jag antar även att det finns en anledning till att jag räknar upp just gathörn, taxi, skyline och Diner. En klyscha, och välanvänt, men lika slående varje gång jag åker till städer jag velat besöka under en längre tid. Till och med New Jersey Turnpike gjorde mig glad eftersom det är där man landar när man spottats ut ur John Malkovich huvud.

2. En stor del i den amerikanska drömmen är ju individualismen. Jaget, friheten, framgången genomsyrar stora delar av nordamerikansk politisk retorik och genomsyrar givetvis en stor del av reklamkommunikationen. De mest slående exemplen är Windows 7 payoff (som givetvis är en anspelning på Apple´s I´m a Mac) I´m a PC and Windows 7 was my idea, Yahoo´s ”It´s Y!ou” kampanj, där fokus ligger på individen och en av payofferna är ”There is a new chief of the digitial- It´s Y!ou”.

Det verkar dessvärre inte som om jaget, individualismen och jävlar anammat har letat sig in i människors garderober.

Amen

Bästa promenad: Altorp-skogens 2,4 km spår med Agnes. Som är hund.

Favoritgata: Jag gillar inte gator. Gator provocerar event av ”Reclaim the Streets”-karaktär. Bort med dem.

Favoritdrink: Dry Martini. Tre oliver.

Äter lyxmiddag på: KB

Bästa mikromaten: Maten på KB

Favoritförort: Djucket

Fikar gärna på: Fika är en lyx jag inte har råd med. Har annars råd med det mesta.

Bästa lunchställe: KB

Bästa brunchen: KB

Bästa kaffet: Kaffe på KB

Bästa konsertlokalen: Har dom konserter på KB? Isåfall KB.

Bästa baren: Lydmar.

Här bjuder jag mamma på middag: Lydmar.

Här bjuder jag pappa på middag: Lydmar, men inte samtidigt som mamma.

Senaste Stockholmsupptäckt: Är det inte oerhört mycket provocerande gator överallt?

Senaste teaterföreställning: Killinggänget-föreställningen. Jag fann den… Torftig.

Senaste utställning: Ställer ut min Twitter-feed på String i vår. Håll utkik.

En bra gå bort-present: Vin. Jag kan mycket om vin.

Favoritlyxartikel: Min Xperia X1. Verkligen en dröm att handskas med.

Läser just nu: Om polska gruvarbetares vardag. I Rumänien. TWIST!

Läser helst: Tunga, deprimerande luntor.

Favoritråvara: Morötter.

Favoritfärg: Turkos

Favoritmärke: Jag gillar Volkswagens logotyp?

Favoritskor: Bruna kängor.

Klädkonto per månad: redacted

Dricksprocent: 20-30

Modeförebild: James Caan. Vi delar axelbredd.

Motionerar: Sporadiskt.

Mest överskattade affär: Nespresso-butiken.

Det dyraste jag har köpt: Bostadsrätten.

Favoritprodukt på Systemet: Single-malt whiskey

Favoritprodukt på Apoteket: Novalucol.

Bästa fyllekäket: Spaghetti Carbonara

Lyssnar på: Elvis, Sinatra, Refreshments, George Michael, Bryan Ferry, Chopin – jag kan fylla en hel sida med att räkna upp allt jag lyssnar på…

Bästa förfestmusiken: Jerry-Lee Lewis.

Senast gnolade: Intro-melodin till Barnjournalen. Bengt Fahlström!

Senast köpta skivan: EPMD…? Nej, vänta. P.O.D. heter dom.

Mitt sämsta köp någonsin: En skjorta som sprack i ryggen när jag böjde mig ner.

Dansar helst till: Håkan Hellström eller Lil’ Wayne

Senaste impulsköp: Riddare att pryda min kontorsplats med.

Senaste fyndet: Riddaren. Letat länge, svårt att hitta små riddare till facila priser.

Senaste secondhandfyndet: En bordslampa. Oerhört stilig historia.

Fulaste klädfärg: Turkos.

I dvd:n: Martins ”Arrested Development”-boxar som jag vägrar lämna tillbaka.

Användbar pryl: Jag gillar inte prylar. Det skulle vara min X1:a, då.

Mode jag aldrig vill se igen: Jag vänder på det. Jag saknar plommonstopet.

Värsta huvudbonaden: Hög-hög hatt. Vanlig hög hatt är kosher, dock inte Abraham Lincoln-hög hatt.

Bästa huvudbonaden: Mössor messes up my hair.

Favoritaccessoar: Min portfölj, som jag köpt secondhand.

Transportmedel: Apostlahästar inom ett kvarter, annars taxi.

Återvinner: Känslor.

Hejar på: Jag gillar inte sport. Men jag hejar på folk på gatan som jag känner.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Läser böcker och lyssnar på madchester-musik.

Tyvärr tycker jag krönikan tar en alldeles för snäv väg i att beskriva ett problem som inte på något sätt är unikt för Blondinbella, Mogis et al. Det är något som förekommer överallt på nätet där man kan kommentera anonymt.

Har man någonsin besökt Resume.se kan man snarare förfäras över nivån (vuxna?) människor lägger sig på, det förtal som försiggår och de rena personangrepp som är direkt vanligt förekommande. Ytterliggare höjning av ögonbrynen sker när man upptäcker att exakt samma tendenser även finns på DI.se, e24.se, Idg.se etc. Besökarna flockas, likt till en kommunal pool i 30 graders värmebölja. En pool fylld av skit istället för vatten.

Krönikeförfattaren tar upp Paris Hilton, ”pördey” och shopping som det som uppenbarligen provocerar till kommentars-hatet. På samma sätt som valfri företagsledare, reklambyrå eller copywriter provocerar fram exakt samma respons från läsarna på ovan nämnda sidor.

Klart problemet blir mer påtagligt (och nyhetsmässigt) eftersom det är unga människor man talar om och att ”vuxna” omnämnda på Resumé skulle vara mer hårdhudade. Jag vet i och för sig inte om så verkligen är fallet. De troll som gömmer sig under internets stenar och broar är ett enormt problem, oavsett var de väljer att vara trolliga.

Meningen ”Men det var ju innan medelålders människor med mediejobb började mobba tonåringar på offentlig plats.” beskriver, i bästa fall, bara toppen på isberget.

Medelålders människor med/utan jobb, ungdomar, barn, damer, töser, gossar och gubbar. Internet-trollen lever och frodas lite överallt. Och inget kommer ändras innan obligatorisk inläsning av näthinnan är ett kriterium för att få kommentera på nätet. Tyvärr.

Visserligen kan man göra som mr. Snipes i Demolition Man, men det får räknas som överkurs - till och med för internet-troll.

För fem år sedan var det sars. Sen kom akrylamid som ett brev på posten. Ingen har väl missat att svininfluensan är sommarens plåga. Det är inte ”Rap das Armas” som är sommarens hit. Nej, nya ketchup song är direktimporterad från Mexiko förpackat med en näsa full av snor och muskler som värker.

Svininfluensan kom hit via internet och kvällspressen. Långt innan någon smittad stackare satte sig på ett plan tillbaka till Svedala fanns den här. Skräcken för en pandemi växte i takt med trycksvärtan på löpet. Att vi sen har haft flera fall där vederbörande inte ens förstått att det var svininfluensa som drabbat dem har bara nämnts i förbifarten. För att sälja lösnummer måste man bygga upp en rädsla och då finns inte tröst eller sunt förnuft kvar när den redigerade version går i tryck. The oldest trick i boken, rädsla (fråga bara påven, det har funkat för honom i 2000år).

Nu ska vi massvaccineras. Köordningen är satt. Men va fan! Ropar man varg tillräckligt många gånger lyssnar folk inte till slut. Alla kan den historien. När det väl händer står vi med byxorna nere med petter-nicklas i brevlådan. Svininfluensan är inte it. Den kommer inte att sopa jorden ren från människan.

Nej gott folk, det är masspsykosen som är svininfluensan. Och masspsykosens smittbärare är kvällspressen. Tvätta händerna direkt när du har haft kroppslig kontakt. Om du kan undvika den helt bör du göra det. Vi på P.U.S. tror att den smittar via luften.

Men besviken blev jag och besviken är jag. Det blir inte bättre av att den enda låt man hittar på Spotify, är ovan nämnda Hurtful och att han inte ens lagt upp EN enda låt på Myspace. Det finns 50 sekunder av Don’t bring Flowers och snuttar av remixer. Är det haneller Island Records som är knasiga? Kan han måhända haft Magnus Uggla som musikspridningskonsult?

Jag var tvungen att skriva av mig. Jag gillar det inte.

Posen, jackan, håret, blicken. Magnus Uggla har nog gett Hassle råd om mer än bara musikspridning.